Utan något mål
Det känns som att allt jag gör inte har något mål.
Jag letar jobb som jag egentligen inte vill ha, jag söker samhörighet med människor som jag inte är intresserade av att känna, jag hjälper människor som förmodligen inte vill ha min hjälp och jag tröstar människor som jag inte känner någon sympati för.
Samtidigt strävar jag efter att ha ett mål, en umgängeskrets och ändå vet jag egentligen att jag aldrig kommer nå detta förrens jag tagit mig tid att tänka ut vad det är jag vill.
Jag vet inte vem jag är, inte vem jag vill vara. Jag vet bara vem jag har varit och den personen är inte jag.
Jag vill kunna stå upp för mina åsikter, mer korrekt vill jag ha åsikter. Jag vill utöka mitt intellekt men jag ser inget område som är intressant nog för att motivationen finns där.
Det enda jag finner intressant i dagsläget är träningen och målet att besegra min inlärda gräns, jag vill slå mig fri från begränsningar och vara självständig.
Jag vill slå mig ner i en dojo i japan och träna självständigt och få full makt över min egen kropp och mitt sinne.
Jag vill inte längre vara samhällets marionett och följa de konstgjorda vägar som våra ledare vill att vi ska gå.
Jag vill gå min egen väg och inte formas likt lera efter kristendomens moral och regler som vi i dagens läge lever efter.
Tanken av att leva inspärrad bakom en konstlad fasad av lycka må locka vissa, men inte mig.
Jag letar jobb som jag egentligen inte vill ha, jag söker samhörighet med människor som jag inte är intresserade av att känna, jag hjälper människor som förmodligen inte vill ha min hjälp och jag tröstar människor som jag inte känner någon sympati för.
Samtidigt strävar jag efter att ha ett mål, en umgängeskrets och ändå vet jag egentligen att jag aldrig kommer nå detta förrens jag tagit mig tid att tänka ut vad det är jag vill.
Jag vet inte vem jag är, inte vem jag vill vara. Jag vet bara vem jag har varit och den personen är inte jag.
Jag vill kunna stå upp för mina åsikter, mer korrekt vill jag ha åsikter. Jag vill utöka mitt intellekt men jag ser inget område som är intressant nog för att motivationen finns där.
Det enda jag finner intressant i dagsläget är träningen och målet att besegra min inlärda gräns, jag vill slå mig fri från begränsningar och vara självständig.
Jag vill slå mig ner i en dojo i japan och träna självständigt och få full makt över min egen kropp och mitt sinne.
Jag vill inte längre vara samhällets marionett och följa de konstgjorda vägar som våra ledare vill att vi ska gå.
Jag vill gå min egen väg och inte formas likt lera efter kristendomens moral och regler som vi i dagens läge lever efter.
Tanken av att leva inspärrad bakom en konstlad fasad av lycka må locka vissa, men inte mig.
Kommentarer
Trackback
