Black Sheep of Society

Gårdagen sepnderas med en god vän och många givande konversationer genomfördes och mitt i allt detta kom jag på hur mycket jag faktiskt saknar det så kallade studentlivet.
Att gå ut på en tisdag när man har en tenta dagen efter, festa för umgängets skull och även om man bara dricker en öl så kännar man sig lyckligt berusad.
Utmaningen att överleva på 200:- när det är en månad kvar tills nästa bidrag och bara glida runt på strandpromenaden.
Jag saknar mitt yngre jag, mitt gamla jag.

Istället har jag blivit en bitter och cynisk individ som hellre sitter ensam och filosoferar och försöker hela tiden komma på nya sätt att överleva. När jag studerade visste jag att det löser sig, nu är det en frågeställning.
Jag försöker ändra min inställning till livet men det är svårare än jag trodde och jag vill bara ge upp.
Ge upp är något jag är bra på, jag är riktigt grym att bara låta saker vara och ge upp.
Jag är också riktigt bra på att dra igång projekt för att sedan tappa motivationen halvvägs.
Jag är en "starter" som min omställningshandläggare kallade det.

Nu ger jag upp och äter mina pannkakor för att tänka ut nya projekt att ge upp halvvägs.